En dag ställde jag mig på vågen. Mina forna 65 hade förvandlats till modiga 96! Något måste göras! Men vad? Jag tog mod till mig och kontaktade det lokala gymmet... Till slut. Först vågade jag inte. Men nu vet jag bättre. Häng med mig på min resa till mina forna kropp. Åtminstone som den såg ut när den var 75 tung. Nu kör vi.
lördag 2 oktober 2010
En mil i komprimerad form
Startskottet! Trångt! Efter en och en halv Blir fältet utdraget. Mao mer plats. Robin i lurarna... Dance To the beat. Vid 4 börjar det bli tight! Väääldigt tight. Faan jag hoppar av vid 5! Vid 5 klocka 33 minuter och jag är inne i ett flow. Nu har jag passerat dryga halva nu kan jag inte lägga ner. Men det börjar bli tungt nu. Fortsätter. Vid 8 dyker låten upp i min iPod som vi brukar ha på dansen. Nu fokus att INTE börja dansa! Benen är mer än lovligt döda. Eller? Jag provar att gå. Tror mina ben vill det. Men icke! De liksom blir jättelätta och skriker spring Mia spring! Ja vad gör man? Springer så klart. Jag kom i mål. Jag sprang jag gick jag grät. Jävla skitmil. JAG SKA RUNT! Och jag kom runt! Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar